Norrländska Korrespondenten – 16 juli 1859, sida 2

skulle få lefa på mormors fnå Det war idel fröjd och jubel på bHhåradshöfs dingens gård. Följande morgon begaf sig bäradshöfdingen tidigt ut, efter att likwål först ha förfåndiasat fin hustru att wara i i ord: ning på slaget 12, wid äfmentyr att el jest få flanna hemma med barnen, enär han ide hade tid att wänta ens en fe. fund. Precis fem minuter före 12 hems fom ban. Symad wil dei der fågal ropade har, med blicken på den flora reswagnen, fom redan wäntade utanför trappan till Ver randar; bor man inte burit ned alla kappsäckarne ån? De ha warit både nedburna och fafte furrade, swarade fuffen, men nådig frun lät nyss bära upp den ena igen. Med en blid på sitt ur och ett moln på pannan, steg håradshöfdingen uppför trappan oc in i salen. Allt war der buller om buller. En kaprsäck stod uppe rifwen på golfwet, och frun war ifrigt speselsatt med att påkläda der äldsta bars net, en gorse wid fyra år. Der fattas fyra minuter i tolf, uppe lyste mannen med entonig röft.