Norrländska Korrespondenten – 13 juli 1859, sida 2

dgqAii r ääääää war för sjuft, oh en rodnad ännu liuf ware. Från den stunden hade det wäl warit högeligen obelefwadt att på förbi utan an göra sin templiment. Men kan wara filofofie magisitr, utan att derföre bedöfwa bära fis år som en förlän. te losofien, wettets ljud. sätter, fom man wet, icke sålan eld på sjelfwa tapeterna och gör den boning otreslig, fom den endast borde upplysa oc förslöna. Ren sdan mon några månader endast blickat och hel fände man ett oemotssändigt bebof af atttala med bwarandra. Biiden, likjom musiken, behöfwer ofia en text, för att lättare funna fanas. Men buru träffas? Lyckligtwis erinrade fig Öuerderg den der winken om siatesekter of K:s bus, och fom dennes salonger den tiden stodo öppna för allt hwad fufivuds fladen hade mest wittert och billdadt, få blef der ingen swårighet för wår magi ster att der dli presen:erad och emottagen. Der rålade bon, efter uträrning, fröten Wåys, oc få författades texten Hd mujis fen. Sålunda hade ytterligare några månar der förflutit då församlingens kyrkoherde