Norrländska Korrespondenten – 13 juli 1859, sida 2

mDBi äro wi begge föremål för en mye fufifation, menade kyrkoherden; inen ef fer ni nu min bäfla herr m gister, bit EVEREST i : inulls hwarken tittat eller heisat dåkurp. så låt äfwen bir det hädanefter. Det går ju ena ont gå on annan gata Men, anmärkte Österberg helt uppe riftiar, att enfom gå krofwåzar, för utt slippa fe och helsa på en ung wacker flicfa, fom man dertill wet iancsserar fig för en, det år allt bra swårt. ING är vet få, medgaf fyrkoherden; Mmen om man wed några sieg längre wåg kan återknyta ett brutet förhällande mete lan en mor och hennes barn, så är in det en dygd fom onstår hwarje menniska oh isynacrhet en preft. Men det är lättare att påpeka en dygd, ån ott u:öfwa den. Öflerberg gjorde wisserligen den der omwågen råögra dagar. Men en vas, kanske of gammall wana, gick han den kor:ante, och emot wa. nan fom ban då att titta upp åt grefs vinaans wåniag. Mea art titta upp Uutan att helsa, hade warit oattijt. Han elsade följaftligen, och helsningen besworades af ett ung: wackertt ansigt bat om rutan och det med et(elten de, som