Ett Familjestycke. Af Nepomuk. (Foris. fr. föreg. N:o) Den endre sare också brefwet afsides ute i salcn, medan border dufades, oc stoppare det sedan i fin ficka. Som anrätinangen er elertid blifwit fåärdig, läne Sigrid bortstönen med bög rop; ow sadan satie fig de tie manreran och hu Mondolin till borde, men Sigitt tors-te upp, istanfte och fringdar dioc fesfann n. Wun nigon skoagbet betraftude hon emellanåt, når der fur ne ste utun oc det marftee, denne unge man, soa srioat till till henne på ett sa öfwerraskande fåt. Gubbarna mönsirade ponom oåsa med barsk: blidar, och åfwen fru Mondoslina sag noga på ponoui. Kornett Von Erchner pude tt äfta ner daktUutcende, ljun bår och frisk bo, ow ebura ungdtemens wetort berrstade ten letsdragen, uttrydte de litwäl redan ett manligt allwac, och isynneryet funde man