Norrländska Korrespondenten – 6 juli 1859, sida 2

derföre att de mördade kung Carl, fade den andre, och utan fung, en werklig kung, fan ide Swerige långe forifara it fin nad. J fredstid marfes rer ide få mycket att konung, såsom jag menar dermed, fattas, ehuru allt få fmåningom sutar tid fall, genom den inrotade swenska af: unden, men i krigsiid synes Det klarligen. vesde kung Carl nu, få woro der ingen fara. Ö Jo, lefde kung Carl instämde Hi neklou och fru Mondolin med tärar i ögonen. — Men eftersom det år Gud fom på lagt of; detta frig och dess missöden. för att siraffa de flora i landet, och wisa Dee kras oduglighet utan en werflig konung, och eftersom wi andra och folket more. tung Carl trogne i döden, så hoppas ja g, satt Gud snart ger of fred, utan att Swerige fommer att föriora ywarken fin I tjelfitåndighet eller fin ära. Sörj derjör re ide långre öfwer friget, min guddotter. Men hvilket är det andro, som ligger sang: på dit bierta? — Min voter fyller i dag fit tjugdade år. J weten att jag afwisat alla fri ove till denna dag, men lofwat att nu