Norrländska Korrespondenten – 29 juni 1859, sida 3

Midsommardagen är 1820 war uvwåra fitt flut. Solen närmade fiz horisonten för att sprida sitt fen öfwer andra läns der, en och annan fogel berebde fig att uvpföfa sitt bo, och foren samt jasmin utandades sitt balsamiska doft öfwer går den Stjernhamra, der tre berrar och hvens ne damar slagit sig ned under en lummig lind, enligt sägen planterad of wår ätts stamfader Jacob Stjernelind, efter lycklig äterkomst från tretticåriga kriget. De här församlade fem personerna mös to min wän ryssen ITojjeroood, fom fluts ligen förmått min wäninna i Tystland blifwa mig otrogen och gifwa honom fin hand. Han besökte nu Swerge, och den ena of damerna war Ingen unnan ån Fru Wojjewood jemte henne stod en frubs big fyrfantig figur, bwuken läsaxen bes hagode igenkänna under namret Duda. Han bemödade fig på allt sätt att säga Fru Wojjewood den ena artigheten efter den andra; men emedan han ej det mins