Norrländska Korrespondenten – 29 juni 1859, sida 2

uppgjort några framtidsplener. — Amnar dui ej återbörda Stfernhams ra? Jag kan ej neka att detta warit od) är min mening. Men förr än igår har jag ej emottaait de af min fader efs terlemnade od) i kapten Dudas mård förs warade papver, hwilka bestyrka min rätt till denna egendom. — Bär du dessa papper på dig? — Endast ett, nemligen min faders bås de första och sista bref till mig, skrifwet fort innan han sista gången utfommendes rades. i Jag hade medtagit denna skrifwelse för att lämpa def anwändande efter det sätt, hwarpå juag skulle komma att bli emottas gen. — Har du det förtroende för mig, att du skulle wilja läta mig se detta bref? frågade han. Jag teg och gick stum ett par hwarf öfwer golfwet, ty jag war werkligen i en kinkig belägenhet. Wisade jag ej bref wet, få trodde han att jag ej för honom egde det förtroende han af mig äskade, och framwisade jag det, få ffulle han, jag infåg det, få ett werkligt dödshugg. Oe