Norrländska Korrespondenten – 29 juni 1859, sida 2

— Förhällandet medan er far od) mig war ej sadant det borde wara twenne bröder emellan, Han war från barns domen främmande för mig, ty fort efter min födelse öfwergaf han wårt gemene samma fädernehem, dit han ej äterkom förr än jag nåra nog inirädt i ynglingaåldern. Fastän wi woro bröder, ber nämnde han mig ständigt kusin, och då wi någon gäng talade om wår aflidne fader benämnde han honom farbror. Med eft ord, litet war jag tillsammans med min bror, oc) hade wi än kommit mer i beröring med hwarandra, få ffulle jag dock litwäl swårligen förstäån honom, Er. hemlighet hwilade på djupet af hans själ, och för mig lade han den ej i das gen. Att genom förpantningen af Stjerns hamra en oråttmifa bonom wederfarits, med eller utan min faders wett och mils ja, år säkert. Hade min far lefwat läns gre, få hade han såkerligen rättat detta förhållande. Jnga af mia faders efter. lemnade papper hafwa gifwit mig wife bet om antingen den penningsumma, för ywilfen egendom boriförpantades, war werkligen af min farbror uppburen eller