.i3 E Twenne Bröllop. Af Hjalmar. (Forts. fr. föreg. N:o) Wi samtolade långe om mitt deltagans de i sista fälttäget m. m., och innan jag wisste ordet af hade hon fått weta att jag war förlofwad; men jag såg att hon med fin fina och själjulia blick warseblef det denna förlofning ej helt och hålet war i mit tycke. Kapten Duda hade emellertid slagit sig ned hos Alma och holl just på med att för henne berätta ett karaktersdrag ur ryska folklifwet, då wärdinnan utgick och för en stund lemnade mig alleno, ty baron Fabian stod inbegripen i ett samtal med fin åldsta dotter. Jag uppsteg i den mening att närma mig Alma oh faptenen för att afhöra den senares intressanta berättelje, då min fardror begärde med mig få ett enskilt samral. Wi ingingo i ett af hang ensktilta rum, och sedan jag dir på hans inbjudning slagit mig ned yttrade han: