Er fästmö, återtog jag, år lika wacker och ännu mer förtjufande ån förr, och är er lifa trogen nu fom då ni war härstädes. — Hm, bm! Eit riktigt spektafel. Hwad tusan skulle du slinka med den der slynan efter, din kradat. Lika trogen fom förr, och frågar en gång om dagen om jag ej wet när Swenffen fommer. För öfrigt får jag ledsaga henne i trådgärden och på fäls ten, och jag wil underrätta er i förtros ende, att jag anhållit om hennes Hand oc fätt det swar, att om bon ej redan wore förlofwad, få skulle ingen annan än jag blifwa den lycklige. — Bravo! — utropade kaptenen. Bravo bravicsi ao! Gud wålsigne den rossrackan! Han war ensam bättre ån alla de andra kanaljerna sammanräfnade. Se få aldrig ett ord mer! Gom brefwet, få ingen får fe det, då wi fara till Stjerns bamra i morgon. Til Stjernhamra? — Ja wift! hwort annars? Tror du att du får gå oc råda big sjelf? Nej tad! Jag har i fextio år lydt order, och du år för ung att sätta dig öfwer difcis