kallelse min farbror, hwilken numera want sig wid att anse sig som socknens vatronus och prosten nära nog som er of fina underhafwande. Med förakt be möttes kallelsen, och sändebudet återskic kades, men återwände ännu en gång, nm medförande ett bref, fom min farbror hastigt genomögnade, derefter flåvpte på golfwet oc nedsjönk fom en grafwens wälnad. Nyfifen upptog jag skrifwelsen, och fam endast dessa ord: Usting! Carl Auguf Stjernelind lefwer! skrifna med prosten ef mig kända stil. Emellertid tillkallader bielp, och min farbror fördes i sina rum dit ban, sedan han återfått sansningen förbjöd hwar och en att inträda. Hel eftermiddagen och natten mar hos honon tyst och slilla, och då på morgonen inte ljud förnams, nödgades man uppbrytå dörren, och man fann ett lik. Han ha de intogit gift od derigenom förkorta fin bedrägliga lefnadsbana. Då min fader genom sin tjenare er hållit befräftelse på den nya olycka fon drabbat honom och försjunkit i ett wan sinnigt tillssänd, woro deras medhafd. kontanta tillgängar uttömda, och fom de