Norrländska Korrespondenten – 18 juni 1859, sida 3

Konungen har altid wisat få stor mot. , wilja för de dagliga promenaderna i wagn, att han ofta gjort motstånd når man me: lar klåda honom till dem. Efter det sista frossansallet hafwa dessa promenader upphött, och konungen ligger för Det mesta. Oresundsposten skrifwer: Herrar innehafware af rättigheten att tillsätta kyrkoherdar gören sommaledes! Kongl. maj:t har difamt en of feid. Otto Ramel gjord ansökning om afstående af jus patronatus ull Westernads fötsamling och derjemte förordnat att Westerstads och Östraby församlingars pastorat skall hadaneftet blifwa alternatift regalt och tonsistotielt jamt wid nåst urträffade fyrtobers ; deledighet såsom konsistorielt tillsättas. Hans egyptiska höghet. Se hår en liten beskrifning på den förste egyptier fom gästat Swerige, neml hans höghet Mehemed Ali. Egypti land, re! dan från barnaåten få waldefant, kände wi till, tack ware bibliska historien, innan wi kände wårt eget fadernesland. Hwem har ej låst om Potifars huftru, om Josef den hedersmannen, om de 7 magra noten och de 7 d:o feta, om Faraos trollkarlar, dem Moses likwal fom på skam, om py: ramiderna, ffivxerna, för att icke nämna de egyptista fettgrytorna och gräshopporne? Otlvycklig den abedarius, fom stakade sig på en enda fråga i dessa wigtiga ämnen. År det wäl underligt då om man trångts och fnuffat, för att få fe representanten uf det rife, tör hwars skull man fött få många harluggar och handplaggor? — Och ban war lyckligtwis längt ifrån osynlig, den prinsen. Hans egypiiska högher Håller un: gefät 90 tum i omkrets öfwer magen och han stulle ensam wäga upp alla de fem stormagternas monorker. Man hade for honom iordningstållt den furstligt imredra wåningen en trappa upp i Rydbergska ho tellet; men hang höghet betackade fig. AUab år stor, men trapporna for hör ga! pustade han, tiskäåggande med en sorg. fen blid på porttrappan fom leder till hos tiellet tysligt nog hwad fom år!... uff! Allah, Jlah! Otwijweloltigt fule han försaka thro nens höjd, få framt man ide bure honom oit; men en gång derifrån fallen, sktulle han bestamdt aldrig stråfwa att komma dit igen. Foljaktligen tog hans höghet in på nedra botten. Jakommen betraktade han med mulna ögon de för wanliga mens niftor ganska rymliga och beqwama em morna fring divangbordet. uSymwad ar det! håller man swäbarusskola hår ? fudade han ide destomindre. Man måste taga bort emmorna och flåpa in hela dwaner i stället. Hans heghet, fom nyss fyllt fina 27 är, år den from: i mafte furste och blott en börda för dem, fom nödgas hälla honom under armarna, når han skall stiga ur fången eller Upp j för någon trappa. Den första, som om I morgonen uppwaktar honom, år hang je I freterare, hwilken med en servett, blow I watten, twåttar hans höghet i anfigter och på händerna. Dereftet räcker han sin ——————— — V; 27 DssD