Norrländska Korrespondenten – 18 juni 1859, sida 2

2 W — Så sjöng den fore skalden ur djupet af fitt hjerta denna tidpunkt, oc hela Skandinawien upprepade de förhoppe ningsfula orden. Från Lappland till Öresund, frän Jehafwet till Östersjön war glädjen allmän, och för densamma dego de enskilta sorgerna för tilräder i bafgrunden. Swea drömde wid Tegrrs och Geijers framtidsharpor om framtiden, och Nore kolorerade i taflorna i dessa drömmar. Armeen hemförlofwades, och hwar och en af def medlemmar skyndade att uppe föfa dem, fom woro dyrbara för deras hjertan. Jag uppföfte naturligtwis min foslerfader Kapten Duda, fom emottog mig vjeriligt; men den ljufwa, goda pas slorskan helsade mig ej numera sitt måls fommen. Hon hade blifwit hemfallad till ett bältre land och hwilade i fyrfos gården. Någon af wina läsare flute fanhända önska att vlifwa närmare dekant med Kapten Duda, od fe bär hens konterfej och lefnodedeskrifning. Han war forpulent och något under medelmåttan; begagnade som oftast en