Swenne Bröllop. Af Hjalmar. (Forts. fr. föreg. :o) Och vå min fråza, bwad då wid dere get förehodes, gaf Kjer tin i Hagen det swar, att Mwids julen hade bwarje friften menniffe roligare bemma an alft gåt skogen oc sysselsåtta fig med sådana därsskeper, — ett swar, fom ide tillfredsflalde min nyfifenbet, men hwilfet jag dod ide kunde wederlägga. Till dessa sagor sattes för öfrigt så wål af barnet fom de äldre ful ht, och jug mill befta: ga ben, fom wid afhörandet deraf på minsta sätt gjort spe eder betwiflat deras sannfärdighet. Jag fär ett annat hem. Jcke för att anstäda undersökningar om ÄAltessupans werkliga eller deftade inwånare, utan endaf i den afsigt att ploda min skäppa fut med badon, gick jag en wacker högsommarsmorgon nu berget. Det hade några dagar warit