Norrländska Korrespondenten – 4 juni 1859, sida 3

Till ett Nattvardsbarn med tillegnan af en blomma. Af blommans lif är ditt en bild, hvaröfver nådens sol så mild, nedstralar hvarje stund. Det språk, som blomman talar ut det är: du vissna skall till slut, som ros i höstliv lund. En bättre blomm jag dock vet, som ej vet al för. zängeighet; den har trefa! digt namn, och andans frukter den ock bär, ditt lif i Gud den äfven när — Bär den uti din famn! Den nämnes kärlek, Tro och Hopp, och saknas den — ditt vandringslopp igenom lifvets dal, blir mörkt och tungt och törnbeströdt; det lif du lefver, blifver dödt, den blifver qval och dö. Hur du den blomma vårda bör, att den ej i ditt hjerta dör, din Lärare har sagt. Ett medel gifs — det bästa rön: Med llerrans ord, i tr ägen bön, var ständigt på din vakt! Höj blicken emot himmelen, och håll dig till din bäste vän i Kärlek, Hopp och Tro Beredd sen var till lifvets strid; ty utan den fås ingen frid och ingen själens ro. Om jordisk glädje blommar ut; en himmelsk i din själ till slut, slår ut sin friska knopp — Fly derför tidens synd och flärd, och vandra så mitt barn, din verld i Kärlek, Tro och Hopp! —B. — Hwarföre tiden för Påskens firante är få föranderlig. Päskan har i år insallit få sent, att man sakert frål med storFt nöje läja soljande upplysningar, fom merdelas I en artufel i Monitören, uadertecknad af hr L.couturier: Man finner i wår ala an ach Åiskisbiga s. k. rörlmma högtidsdagar, säsom påssk, pingst m. m., fom id återkomma på I någon bestämd dag, uten omwerla till sitt j datum under olila år, ån fjorton dagar, ån en månad och ibla-d til och med metro. Wår almanach skuste emellertid ie ; bafwa att uppwisa några rerliga högtire dagar, få framt man hade wetat, på bm de I fen dag man bestamdt susle fira pe sken. Man har aldrig haft några såkra uppgifs ter om, hwiken dog Jisus Kristue dog; det har endost funnte en tradition, enligt hwilken uppständlsen stulle hafwa vat rum skort enter wårdagsjemningen och win full ju äne. År 325, då fyrfomötet 1 MNewa j fomwantrådde för att ordna förhåslandena wid den friftliga gudetjensten, siulle oet s äfwen bestämma uten för firandet af åtskiså fefter, af hwilka påsken, d. w. s. äredagen för Krisitt uppständelse, war den sernäm ssa, utom bet ott tiden för flera uns