ten bröts ide mer af något rop ur må gorna; ingen mensklig skapnad syntes för Det anstrångda, spanande ögot; od) faps tenen bröt dödstystnaden med en hes röst, för att fråga hwilken fom saknades oms bord. Besättningen war fulltalig. Pass sagerarne sågo rundtomkring sig, och på hwarandra. Hwar är herr Nenftröm? frägade den herre fom hade fett honom sist på däck. Man funde ide finna honom, och sworet lästes i mänget blekt oc bedröf wadt ansigte. Snart hördes ångmaschinens taktmessiga gång som förut, skepvet ilade på sin wäg hemåt, och den förlorade pasfage raren hade sjunkit ned i det Alandtiska hafwets mörfa djup. Hmvad som i en sådan stund föregår emellan syndaren och hang Gud, wägar ide, kan ide ett menskligt omdöme genoms tränga; men låt oss ide försumma att gif wa aft på den underrättelsen fom den Ewige, Sanningens Ande gifwer oss dets om. Han lät aldrig de helige Guds mån skrifwa upp Hans domar utan mes ning; ide heller då Han säger: Efter det