Norrländska Korrespondenten – 28 maj 1859, sida 2

hamn tjugufyra timmar före den wanliga tiden. Renström war en förträfflig sjöman, och tillbringade det mesta af sin tid på däck. Om natten brukade han deltaga i wakten en eller twå timmar; och den sista qwällen, då man morgonen derpä hoppades hinna land, swepte han sig i sin kappa, och förklarade, att han wille andas in den sista windflägten från Atlantiska hafwet, innan han gick till hwila. Då natten bröt in, sken månen fram mellan spridda, jagande skyar på den djupblå himlen; winden war i häftigt fi gande, od) de glänsande wmwågornas filf: wermahn stänfte siundom öfwer däcket, medan det stätliga skeppet skjöt fram ge. nom dem, eller häfdes oc sjönk wid der ras starka rörelse. Den ena efter den andra af de sjöfarande smög sig ned från däck, emedan de hade fmårt att Hålla fig uppe i den starfa winden; och når den sista of dem wacklade förbi Renslröm, ans märkte han att den måste wara en wigfam sjöman, fom kunde få bi mid dessa ohöfliga windfost. Jag måste hafwa ännu en bhalftims mas hafåluft, fade Renström, i det han