åt ditt samwete: Gack dina färde denna gången; när jag får läglig tid, will jag låta falla dig. Då ännu tio år til bade förflutit af Carl Renströms lefnad, gifte ban fig, fick ett präktigt hus, och fort derefter, wid hang faders död, öfwertog han sjelf bet stora handelshusets affärer. Ånnu bade ban dock tid öfrig för Ief, såsom ban en gång hade sagt, och isynnerhet jag en war hans älsklingsnöje. Esklar, härlig solskenodag ströfwade ban omkring med en wån för att söka willebråäd. Det war i börjon af höften, de fallande röda och gula löfwen gåfwo landet ett wemodigt utseende; men de djerfwa jägarne woro icke fallna för ber traftelser deröfwer, och det öppna träsket lodade dem mer än den skuggiga, grön: skande dålden. Framåt skondade de, skrattande, Pra: tande, utan tanke på annat ån det når warande nöjet, då de fommo til ett buftsnär, fom hindrade deras lopp. Troligen fanns någonstädes en genomgång, men de gåfwo fig ej tid att söka, utan beflöto att bana fig wäg genom snåret. Ren