Norrländska Korrespondenten – 25 maj 1859, sida 2

—n 1ä61ä5 . 3 m3ag triflar ide derpå Carl; och be höfwas ide då den gode låkoren oc hang balsau.? men om samwetet år renadt af Jesu försonande blod, behöfwer det ide oroa en menniska afwen om hon häller på att drurfna. i (Sodt, när du bar gått få längt, fi får du också ge mig ditt recept för att hålla samwetet i ett få behagligt tilltänd under hwad omständigheter fom helst. Jag förmodar att du hafar fan allting på bin favoritdygd, tron. Den är wål roten för hworje bygt, swarade Archer. Men antag nu, ott jog, emot din förmodan, säger att färle fen är det mjufa hvende, på hwiltet fame wetet må bita t frid. MWärlefen? deremot har jag ingen inwändning, sade Carl. uUGud år färlefen, återtog Archer. Han ååskade få, ott Han utgaf fin ende Son, för att lida för wår fond oc betar la wår stuld; oh då wi ba låtit Hans anda förwissa oss om denna sanning, då älska wi Honom, som först har alskat of. Detta är den kärlek fom råder öfwer pligten, och drifwer oss att fullgöra den det båsta wi förmå; oh då mära gernins