tj Up UU ett iPDATA, JU tnnenmd JULI LIKE! wåra jernwågsföretag utt upphöra, I I fmwar skulle man taga medel ifrån ? a Folket lider dock djupast af det behand a stingssätt, fom det får röna af fina me J lyckliiga lifar. På landsbygden, i de mör tska skogarne, sker mydet fom en stadsb inte fan drömma om. Der finnas ing d I tidningar, fom hälla tummen på weder börande. Mydet barbari år derföre rå dande derstädes, och Gud hjelpe ve makt 3 hafwande, när de en gång på den stor. kafenskapsagen skola göra reda för fit , fögderi. Presterskapet och kronobetjenin i gen ha mydet på sitt samwete. Genon e ett dylikt förfarande år arbetsklassens ställ i ning hår i Swerige så tryckande, att on den hade medel och ide fosterluandskåtleker hölle den tillbaka, skulle fåfert halften a befolfningen resa till Amerika. Besinnar man nu, att nio tiondedelat af hela solfmängden är svsselsatt wid jord: brulet, få fan man utan öfwerdrift påstä, att tre sjerdedelar af swenska folket i mer eller minore grad lefwer ett werlligt slaf. tf, endast på det att den ena fjerdedelen skall få lefwa fråsliga och utmedla en lyr, i fom drar penningarne ut landet, fom för wefligar nationen och fom på intet fått lår öfwerensstämmande med orcens nar tur. Detta fan aldrig wara rått. Somliga menniskot äro wisserligen skapade att : befalia och andra att lyda; men hertarne böra be finna, matt de oc baftwa en Herre i himmelen. Med oswanstäende will jag för iagen del såga, att det futtiga folket till fin mos j raliska menniska år ett tecken båttre än det rito men det säger jag af min fulla öfwerivgelfe, att arbetsklaesen lider en djup oråtiwisa, och att den högre klassen ger nom sitt uppförande är ett plågoris för aslmanheten. Det blåset en qwäfwande wind från samhallets höjder; det räder en falsk anda mom de högre fretfarne. Der lefwes i allmänhet öfwer tillgängarne; bi: se har for många fj ärilar och drönare i sitt skote. Arbetet och dugligheten aktas ringa. Den sanna föctjensten måste få tilbaka för börden och kryperiet. Wi ha i många delar råttwisa logar; men dessa udampas med afseende på personen, och förfela derigenom fin beståmmel fe. Pen: ningen år den hogsta wårdemätaren på tidens wåg, och för den måfte äran och redbatheten wid alla tillfällen flå ullo afa. Detta werkat demoralljerande på folket och upptänder hat och bitterhet i deras sinue, hwilket mången gång urartar nu wåldsbragder, fom gifwa de högre klas. serna skal till rattwis klagan. Dessa bors de iukwäl i fråämsta rummet förbättta fig sieljwa, innan de beskärma fig öfwer massans dålighet, såsom de förmodligen stule wilja. Det år wisserligen wackert att inrätta sockenbibliotek och hålla wålgörenhetsmöten, men dermed är saken icke hjelopt. Det onda måste upptyckas med rötterna. De dryga skattebördorna måste lindras, om landet ide skall gå en alltför dyster sramtid till mötes. Det måste iakttagos en bättre hushallaing med statens medel, 08 I äfwen i det enslilta lifwet, ända från höj och till djupet af samhället. Det måste ske en grundlig reform i många af för; waltningens grenar. Men allt detta fan endast tilmågabrin: gas genom en åändamålsenlig representationsförändring, der menn! skan och icke allenast penningen har rösträtt. Aumänna ställningen skulle derigenom snart få ett annat utseende, tv Swerge år tilt i all sin fattigdom. Kungen skulle omgifwas af ombud, fom talade fannins gen; den medborgerliga andan skulle maf: na tid lif och werfsamhet, handel och industti skulle gå rastlöst framåt med jemna och såkra steg; jorden skulle gifwa dubbel affastning. Landet skulle ide läångre sucka under fyra trångbröstade intressen; der skulle sammansmålta i ett stort och glådjande, som endast hade det allmännas wäl i sigte; Swerge stulle med tiden blifwa fritt, fjelfftåndrgt och lyckligare ån det nä gonsin marit.