Norrländska Korrespondenten – 18 maj 1859, sida 2

fig eller ide, anmärlte William med ef tertryd. — Det är dessutom jag, fom har ins bjudit madame de Nugel, tog Dorothea till ordet; oc jag bade råttigbet dertill ... Hennes far fånde henne ett sirängt ögonkast. — Det är nyärsafton i dag, fortfor den unga flickon. De fremmande hade närmat sig, och majoren in såg, att han måtte dölja fin förargelse. Han bugade fig fnapphäns digt och fade med en fall ton: — Min dotter bar rätt, min fru; hon är i deg erwäldeherrskarinna bår, och det är bon, fom mottager er sasom gäst— Dö nu til borde! ropade William. Hwar och en af be fråmmande tog en dam, och majoren, fom ensam blef öfwer tillifa med madame de Nugel, kunde icke undgå, att bjuda henne armen. Då han inträdde i fonverfarionsrums met, på wägen till matsalen, mätfte Han, att alla gästerne stannat framför ett por trått, fom nyligen blifwit uppbångdt. Det war porträttet, fom foreställde Churs lotte i hennes unzdoms bländante fröns het.