Norrländska Korrespondenten – 18 maj 1859, sida 2

EEE CA ÅÅ gjordt emellan Doroihea och hennes mor. Man hade utan twiljwel för affigt, att tilwägabringa en försoning och räfnade på hans förwåning, hans förwirring, ja ... kanske hans swaghetl Dessa tankoör korsade hwarandra; men det war isynnerbet tanken på, att man möjligtwis litade på hans känslofullhet, som gjorde honom uppbragt. Hans förs sta beslut war, att ftdia mor oc dotter ifrån sig och fånga fig inne på fitt rum, men de fremmandes narwaro tillbakahöll honom. Han blef stäende, owiss hwad han fule företoga fig, då i detsamma Charlotte trädde närmare, åtföljd af William och Dorothea. Hennes blid mötte majorene oc hon tog owilkorligen några steg till bafa. — Jag presenterar bär för dig madame de Nugel, pappa, sade Dorothea, utan ett flå upp ögonen. Loffen gjorde en rörelse. — Förlåt ... jag har wågat . . . att fomma, stammade Charlotte; jag borde ... hafwa låtit er weta det förut .. — Herr majoren emottager alltid fina gäster ortigt, antingen de låta anmäla