ÄÅaderkasta fy en sådan penitens. Hin ropar på fin både mån, hwilken är skräddare til vrket, och beder honom underrätta Dianora att han gått utför att gräfwa upp Fotter, o h framtåta hens sista fire wall Saddaren önskar honom locka på resan; men han är en falsk ssäl, och säger ull Dianora, hwilken han har ett godt en ull att Had ret bort för att söka sig en rif huttu. Det swartnar för Dianorad ogon, hon swiammnat och rå hon äter tom ner sig före, har hon blijwit wanttn nig, den flackats flökan, och wandtade från detta ögondlaf omfring med en hwet get, ull hwuken hva sjunaer de wc rörande arter. Gnelleted sortsatter H?l siit ere: mitlif bluud bergen till dess ätet förgått, od nu kan han änottigen få bemäktiga fig stutten; men derwid år ånau en leten för: urgelig hake. Det Här skeifwet, att den fom först rör wid skatten skall tö inom ärets lopp och hans själ höra faran till Det sista kunde Hoel måhända hafva fun nit fly i; men att då efter ett ärs Indra lishet med fin oförlilneliga Diarora, det år en tanfe fom han ej fan foredraga. Hm tår derföre fatt i en spelman, fom år framting vå otien, och erbjuder honom huften af farten om han will stjuta en mig fen åt sidan och framiaga det dolda. ÖHåaa förtiger naturligtwis den obehagliga tirujalen i lonttattet. Spelemannen år. rörd öfwer en få orgennyttig wänskaw, och wi fe nu de bäda kompanjonetna i en riuc bergstlysta, sem i hwarje håuseende år hemlightsfull och försktassende. Först i detta 6gonblic finner svelemannen något desynnerligt uti, att Hocl, som ser cit sgondlick har oflaganad fig, id sjelf tiger hela skatten, och uader det han suadetar häröfwer, sjunger han ena hälften of le genden om den dolda skotten, hwilken Hans femtat lärt honom. J oetsanma war fa den wansinniga Dianora, åfoljd af yuten, och sjunger slutet af legenden, ge nom hwilket spelemannen får want, att han år på wåg att sålja fig till såtan. Di Hod kommer tilbaka, hör ban tll fin fötfaran, att jpelemannen ide wiå utföra förrättningen, och harom uppftår Bu en Onm wnsånaiga wisar fig åter och nidar till dom, men Hoel år oLrygglig, emedan han mer, att den lede frestaten utskicar dwarjehanda andar och synet, för att frälsa fin skatt, och utt det år utt manligt kner af summe ctabenste maj stät att låna sina ljnare antaga staponader af skattaräfwarned wännet och slagtinget. Horl följer med ångslig blid geteus törctis, emedan legenden söttäljer att en hwit ge stuå touma och wisa hwarest skatten ligger. G ten går bort tid en trästan, sorn liuger öfwer ett summande wattenfasl, den wan. finniga följer Henne, ett owådet broter lost Dianora stortat ned i forsen, oh Hoel, fom nu alömmet alt anna springer etter fana De lockas honom att rädda b-nne, och han läggec Henne tilt dältten med wtetos på en bånf. Under det Han står och betraftat henne, swäfwande melslon fruktan och hopp, kommer Kerateåse piocessonen åter fordi, fom för ett är fedan. Dianora wafnar. Rörelsen, sör ktäckelsen, badet, asynen af älskaren, procesmonen och tapelet — al i förening återkadat Dias noras förnuft. Hon gnider sina ögon stirrar fig omlring OM tror, att aut bivad: hon upplefwat är en eluf dröm, och att. bon år ett år tihbaka i tiden. Admänt jubel och au an sat:! CUNoOra aflågsI nar fis för att få torra flåder, fonmör saort tillbafa och följer me fin ålskare efter procassionen till fapellet der en mår Rig prest wiger dem tiusammana — Så ban år den tert till hwilken Meverbeer I MV mom BE KAOKAGKGKCÖOÖCLFnO6.i I cäötfamun, en ästyurale splittat Då