— Jag ber tusen gänger om förlåtels se, bästa far, sade hon och slog armarne omkring hans hale; jag förbjuder dig att lemna sällskapet. — Och hwarföre der? frågade major ren leende. — Derföre att du i dag ide Har rått att befalla hår. — Huru? — Hon bar minnsann rått! ropade gamla bofrådet Hotman leende. — Men jag förstär icke ... — J dag är der ... nyårsaftor! — På min åra! det har jag Heir oh hållet glömt! ropade majoren, — Det är nyårsafton! ropade alla; ni år ide berre i huset, berr major! — Nyårsafion, fom i hela Bayern är en högtidsdag, firas Hoff på ett eget särt. Till följd af en gammal vlägsed, eger en omstörtning rum i alla familjer, då barnen hafwa rättighet, att frantaga föräldrarne herrawäldet. Detta bruk är troligtwis en christlig efterapning af de romerffa saturnalierne, då slafwarne un Ber några timmar Ätertogo fin friher och kunde låta uppassa fig af fina herrar (Fortsattning.)