Om att låta gödseln ligga utspridd och omyllad på åkern. i i (Ur Tioning för Landihushådning.) I SÅ snart man har jorr, hwilken inne håller någorlunda ullrackligt lera, beböfwer man ej frufta otr gödielu stall förlo. ra några af fina wårpctika beftåndgdelar, om den ej nedplojes straxt efter fprioningen. Frisk och till och med wål brunnen gödsel mnehåller blott ganffr ringa fti ammontaf, och då gotselns sprioning hun drar widare jäsning och säledes afwen widare utweckling af fri ammoniaf få fan åfwen förflygtigandet af gödfelämnen 1 luften ej wara mwåfendtligt. Då alla jordarter med måttlig lerhalt i mätklig grad hafwa förmåga att insupa och fasthälla gödande åmnen, få förloras ingenting af de saltaktiga och läsliga organiska gödningsmedlen till oc med under ett häftigt regn, och man kan med stål fråga om det ar rådligare art nedplöja gödseln, eller låta den ligga en tid, på det att regnet må lomma åt att nedskolja den 3 jorden. Det tyckts wara en omständighet af största wigt, att anwandandet af godseln på wåra sält få ordnas, art def beständsdelar blifwa behörigen lösta och jemt in mängda i en stor massa jord. Genom art genast nedplöja den fan, tyckes det, detta önskwärda mål ej få futftändigt winnas, fom om man öfwerlemnar ät reg net att få småningom nedspola den jemnt utspridda gådseln. Bekräftar sig denna åsigt i praxia, så behöfwer man aldrig frufta att äferns till stånd skulle funna hindra gödtelutförnin. gen. Som allmån regel torde man då åtminstone funna uppstalla följande: ut för gödseln på fålter, sprid den genast och ofwafta sedan pagfande tillfalle att ned: plöja den. J assecude på lerjord twekar jag ide att saga, art detta utbredande fan ega rum till och med 6 månader före ned plöjningen, utan att derigenom några gödningsämnen, wärda att nåmna, gå för lorade, Från denna allmänna regel gör förfat taren lifwål några allmänna undantag; han framhåller 1. ex. fördelen att nerpleja lång gödjel på styflera för att göra den luckrare och befordra frostens inwerkan. Men han fordror ifrigt, att om man ej har annat wal, heldre utfird gödseln och låta den ligga, än att utföra den och satta den i bög. Hans åsigt larer nog finna motsagelse hos många vprakiici, äf wen om mi antaga, att då han talar om ett liggande under 6 månader han endast fan hafwa menat under muintean. Till fördel för hang åsigt fan man likwäl anföra en del forsot ojwer samma fråga, fom blifwit anställda i Eldena. Ett stycke land delades i fyra lifa flora delar. N:o erhöll alldeles ingen gorsel, n:o 2 ungefår 44 centner stallgodsel, fom genau utjpridDes och nedplöjdes, n:o 3 behandlades på samma fått, blott med den skällnad, at gödseln ej nedplijdeg utan nedvharpwades. En lifa mängd gödsel påfordes årn:o 4, utspriddes och fick få ligga i 3 medor, hwarefter den nedharfwades. Den 10 RARA — 222 D