— — wän ber jag dig derom; fom en far fors drar jag det. William lemnade rummet mod en bekymrad uppsyn. Den person, som bodde i Egra, och på bwilfen William hade hänsydt, war ingen annan ån Dorotheas mor. I unga åren förenad med majoren, hwilken hon älskade, bade hon i början baft tufende ämnen till glädje af denna förening; men efterhand hade mojorens lynne stört hens nes lyda. Charlotte, fom war stolt och finkänslig, bade ide tålamod att fördraga bang bäftiga uppbrusningar. Läångtifrän att försöfa mildra fin mans lynne, bade bon ännu mera uppretat, det genom mot. sägelser och förebråelser. Spänningen bade sålunda dagligen tilltagit od fårlefen bade kallnat. De iakttogo begge tyft nad, men wreden gnagde på deras hjers tan. Ändiligen kom den till ett wåldsamt utbrott. Charlotte refie til Egra, der bon hade slägtingar, och Loffen med fin dotter nedslog fina bopalar i Hoff. Sfilsmesfan tydtes emeller:id ide haf. wa minskat bang harm. Ware fig an. tingen att minnet af Charlotte erinrade honom om en begången orättwiso, fom fom honom att srodna, eller snarare at