Norrländska Korrespondenten – 14 maj 1859, sida 2

uppoffring fom helst. Olockligtwis Hade bang häftiga lonne förstört hela hans lif oc hindrat hans befordran i armeen, Den minsta motsägelse bragte honom i, eld och lågor; wäl ångrade han altid fin betfighet, men siolthet och fulsk blygsel afhöllo honom från att godtgöra sitt fel. Han hade efterhand blifwit öfwergifwen af fina bästa wänner och sina wälgörare. Emellertid förmädde tiden uträtta hwad hywarken råd etter förebräelser bade fun: nat. Denna inre uppbrusning, fom, emot majorens wilja, gaf fig luft i bäftiga ut brott af wrede, lade fig fmåningom; blo det lopp långfammare i hans ådror; erfarenheten hade lärt honom att ide för hastigt fördöma andra, och han kunde nu med mera tälamod höra en mening, som war motsatt hans egen. Hans ställning fom fader fulländade denna förändring. Kufwadt af Dorotheas barnsliga alskwärdyet, blef lejonet mennisko; oc) den, som i trettio år mot flatt wanner och fiender, blef måfton owärkligt en ung flickas slaf. Loffen Has ve således förnekat fin natur och blifwit en helt och hället ny mennista. Det war