1 RR Det blir andra tider! Försvunna äro reen de dagar; Då endast männer skrefvo lagar! Det är och blir, allt hvad det lider, För hvarje dvinna andra tider! De nyss förgångna sekler tvenne Ha skådat mången fläck på henne Af bläck, som blifvit spilt i vådan, Hvar gång hon haft författarklådan. Och nu ett annat sekel randas! Hon myndig är, och hon får andas, Får tala ut sitt hjertas trånad, Och slipper att, som mö, bli hånad. Ty utaf Konung och af Ständer Har hön bekommit tria händer, Och ger dem bort, med myeket mera, Åt dem, som henne mest oharmera. ierkMöät