Norrländska Korrespondenten – 11 maj 1859, sida 3

förlitande på sina föräldrars maft och beskydd; — få fon äfwen hwerje mennis ffa glädjas i förtröston vå den ewiga fadrens allmakt. Hwad som war är angenämt, hwad fom år bedrägligt, hwod fom blir Iocs fande. Förtwifta ej under den onda dogen, ty då fan den goda dagen ej mera hjelpa dig. Will du alltid wara i godt sällskap, loga så att du finner det äfwen da du år ensam. Will du bli en lycklig martyr, få tår aldrig tålamodet swika. — Min fru, er smat förundrar mig, fade en sprätt til en dam, att ni bår ett annat fruntimmers här på ert bufs mud. — Min berre swarar damen, jag är lika förundrar öfwer er, att ni bär ett annat färs ull på er rygg. — Wid ert tillfälle lyfre en boftrockare sitt glas, med en Mål för: qmwinnan, naturens skönaste stapelse. Då upplagan år stor, torde hwarje man fö ska ffa fa ett eremplar deraf.