Norrländska Korrespondenten – 7 maj 1859, sida 3

der hiertat; det oafiadt, mile ej hang själ genast lemna fin jordiska bydde. Den olydtige! ban lefde ännu, fstän knavot märfbart, då afrättningsstur den war inne, och skarprättarn nod fårdig att utödfs wa sina rystiga pligter. Pi det att dor men ide måtte sakna werthåslighet, ute slåvos likwäl den döende brottslingen ur fängelset, för att undergå sitt straff, mor re det odså ide mer någor straff. Under flävandet öppnar Georg, alltid frilatris gande, en gång fina matta ögon om fås fier dem för en minut, liksom tan före brående, på de obewekliga warelser som missunnade naturen att sjelf återta för lan. Då han ater tillslöt ogonen, drog han blott en djup suck, och med den flög hans själ til en annan werld. Hans lif undergick derpå den wanliga hängnings-ceremonien. (Slut.)