willrådigbet. Dörs klockan ljuder, utropade hon. Snart år stunden förliden, oc skarprättaren klader fig redan i hög tidsdrägt. Hör stojet af den tilfrömmande nyfifna folfmängden! ... Rätt, fort, Det repet passar bra för hans vals ... fått bet lägre, såger jag, annars balfar Det af ... fe få, ru sitter det, nu slungas han, minsann! säkert ia i ewigheten. Med deesa och dylika uttryd fortfor bon yrande, il def ögat slocknat och lapparne blefwo ororliga. Georg utvärs dade ej denna son, utan tömde spasmodiskt i ett enda drag, det öfriga i flac skan. På Emilias blefnade läpvar trockte ban ännu en fyss, tillslöt gråtande hens nes halfeppna ögon och lutade fist hufwud emot hennes bröst. Inom några minuter babe drycken gjort fin werkan. Men owad de hade wäntat skulle bli dödens sömn, war ide annat ån en djup dwola, åstadfommen af detta berusande medel, en dwala, hwarur waknandet blef hika förfärligt, fom instumrandet warit oförmärft. De bade tagit alltför smö satrser uf denna farliga dryck, för om der: af funna dödae, och wid dagens uppgång