2 D AAAA — Hämnden. tur en Swenst resandes dagbok.) (Foris. fr. föreg. N:o.) Georg såg med förundran upp til den Bfoltemobdiga qwinaan, ywars owanliga sialenyrka nu begonte ingifwa honom ett mod, fom han hitintills safnat oh få wal beböfde. I Mållet för an fasa, wid tanken på afskedet från werloen, ingafs honom nu fmåningom af hennes enthus nasm en tärande längian att skiljas från jorders barn, med bwilka han nu mera icke ansäg fig ba nägot att befatu. Ful tomligt ford af den frafrsulla Eanlia, lefte ban i den tron, att han blott följe de fitt öde, oc an folket, efter hans död, ändiligen stulle infe det slora i hans före håäådande. Hon smickrade sitt hopp med en martyrkrona och gladde fig åt åran cf en sadan. Emilia underböll med nöje denna ins billntug, to bon fruktade, att den annal. faode dödens fosor eljest fule göra Georg sid en dattande bretifling, och alliså ned