drade halt att uppwisa. Vet ar med dur warfiga och djupt foraliga känslor Hwarj: wån af menskughetens fredtiga utweckling och framätskridande fer begvnuelsen af ett häfnigt, med glödande nationalförbittring fördt och widtutseende krig. Man mille få gerna hångifwa fig är den förhoppnin. gen att ett större europeiskt krig, till följd af civilisationen och de tilltagande mång faldiga förbindelserna mellan de särstilta länderna, skulle wara en omöjlighet, och man betraftade det orientaliska kriget får fom ett sårskilt undantagsfall, ett demödande af de båda i kultur främst stående staterna i Europa art färja en barbarisk, grannstaterna ständiat hotande öfwermaki och derigenom aflägsna anledningarne till ett werldakrig. Dvlifa beräkningar ha rod warit alliför optimistisk:; den fortlös pande histotien om mår tids mänga jåts testeg framät på wetenskapens, uppfinningarnes, den materiella förkofrans bana fommer plötsligen att afbrytas genom når ara blodiga blad, betecknade med djupa udanden, swåra ansträngningar, blodiga offer för nationer oh enskiltu. Det år en allwarsam tid wi gå till mötes, och detta gäller ide blott de felf, fom nu börjat sitiden, utan alla de öfriga, äfwen dem, hwilfa möjligen funna wara nog Ivdliga att under krigets forigång och unvedling få bewara fin neutralitet, men fom docki alla händelser ide knnna undgå att röna ett känbart inflytande deraf. Wi lyckön ska wårt land, att det saknar hwarje den aflägsnaste anledning till in blandning i den strid, som börjat rörande en of fullfomligt fråmmande sak och i ett land längt skildt från oss. Hwilken ute weckling och hwilka dimensioner kriget ån må erhålla, bör wår ställning funna be rättiga of att för detsamma förbluwa fråm mande. J en strim, der möjligen en af de maktet, fom med of afslutat Novemberitcaftaten, upvpträder i förbund med den maft, mot hwuken namde traktat är rit lad, kunna wi icke taga någon del och den sirängate neutralitet blir under alla för: hånanden både en pligt och en nödwåndighet. — J ett tyskt blad har Kalmarvosten funnit nedanstaende berättelje från Th ringen. Seeran några weckr tilbafa wäcker en i Eteindat-Halenderg (i Kurbd ssiska or ten Schmalfalden) boende friffmed wid namn Mar mycken uppmärksamhet. Mans nen, 22 år gammal, med wanlmu bildning och lefwanve i den mest betryckta efonomiska ställning, predikar hwarje thorsdag i somnen, od hans föredrag hwilka han Häller på hågtyska (fom han eljest ide år man att tala) skola utmärka sig för strångt logiskt sammanhang och stundom tt och med wara gripande. Massan af dem fom tomma för att afhöra dessa predikningar stall wara oerhörd, och afwen från längt aflagena orter tillsromma nygiriga. Då nyligen ett utomordentligt ftort antal fräåmlingar, oland hwilka ide mindre ån 21 prester, begårde få fe och höra vden fof mande preften, och man kunde förutse att blott minsta delen af de många äÄbhorarne skulle funna rymmas i Marts träns ga boning, förmärdes tenne af några bland ställets mest ansedda innewånare, oland hwika borgmåästaren, att i frolrume met hälla sitt föredrag. Trängseln på gar tan wat förfärlig, en trådgårdshäck med tll: förande stenmur öfwerändakastades, qwIins nor och mån bland hwilka åter flere piester, ftefwo ut oh in genom fenfterna, flere swimningar förekommo, och likasom i hungersnöd folfmassan rifwes om brödet utanfor brödbodarne, så stred man här om att få en plats, hwarifrån man bäst tunde höra sömntalaren (der Schlaftedner). Undtligen anlände denne. Flere handfar sta fpiffmeder gingo före honom och bas nade honom med wåld måg; andra förde honom till en fång i rummet, på hwilken han strar, till utseendet högn uttröttad, nedföll. Efter någro ögonblick installde sig konvulsioner, derpå sof han åter lugnt och tillsist sammanfnäppte han hånderna. Då detta genom tillrop tillkännagafs för un—-rrvvaeamevnrnmnmwpmwmmw mmmnnri nowowononlsftHnnstnnllWxl;Z8-WSc—---—--——— rn mu —mna ne n—cn nns ei hr om ————— ---— 41--—m0 on In ————— vev ve—ev——vavv