Norrländska Korrespondenten – 4 maj 1859, sida 2

—— — arresterinas ordres emot Geora, och de nådde bans boning. ianan Emilia ännu bunnit sansa fig i glädjen öfwer den ute förda hämden. Denna underrättelse emottogs af de båda wakarne på ett olika fått: för Georg tocktes den ej wara alle deles owäntod, oc fastän ban tydligen lät förstå, buru mycket han förafrade ans klagelsea, förklarade han fig dock genast willig, att ärfölja budbäraren till fängelse fet. Emilia deremot, fom ide anat, att misstankarne, för mordet nägonsin funde falla på Georg, upptog saken liksom en perfon, fom, wid uppwaknandet från en lång somn, får böra förtretliga nyheter. Hon wille länge id: tro möjligheten af fådana order och behandlade den utffice fade på ett sätt, fom gjorde honom bes låten med att den anklagade war Georg oc) ide Emilia, Men då hon slutligen öfwertygades om anklagelsens werkiighet, höll yon sig dock wid den tanken, att Georg omöjligen funde bli öfwerbewist oc fälld; och hand frigifwande, efter en sådan anflagelse, fontes benne blott fås som en ytterligare hämd, hwaröfwer hon vå förhand gladde fig. Georg afreste och inställde fig, på fal