Norrländska Korrespondenten – 30 april 1859, sida 4

TIKASLEC ar 101 Hcla JVCUZHA IVA det finnes ett af Sveriges landskap, som står till dessa minnen i ett alldeles eget förhållande Detta landskap är Dalarne I denna ort, der Gustaf, ständigt omgifven af faror, bestod sina underbara prof, och räddades undan förföljelserna, för att framträda såsom de förtrycktes befriare, der, ibland detta fattiga folk, som härstammar ifrån dem, hvilka drogo ut med Gustaf Wasa, och togo första steget till fäderneslandets räddning, har den tanken vaknat, att genom en minnesvård nu upplifva och hos kommande slägten befästa minnet af den hjelte, som kämpade och segrade för vårt fosterlands frihet, upplysning och ära. Mora sockens allmoge i Dalarne har utan någon yttre uppmaning börjat en insamling, for att hos vår utmärkte konstnär, professoren m m Höckert göra beställning af en tafla, föreställande Gustaf Wasa vid Utmeland, der en qvinnas rådighet begagnade de ögonblick och medel till hans beskydd, hvilka afgjorde hans och, man kan säga, Sveriges öde — Socknemännens i sammanhang härmed yttrade önskan, att öfver den källare, i hvilken Gustaf skyddades i sju dagar, uppföra en hans minne värdig byggnad, och der uppsätta en eller flere taflor, framställande bilder af konung Gustafs lif, och af de nejder i Dalarne, som vunnit större märkvärdighet uti hans historia, kom dock att förfalla, och beställningen måste inställas, enär fattigdomen hindrade utförandet af deras plan. Men Wasas minne är ju Sveriges minne, och skulle väl vårt land sakna vilja och medel att betala tacksamhetens gärd åt dess förste Gustaf? Detta uttryck af en obemedlad menighets önskan, att efter förmåga upplifva sitt lands ärofulla minnen, har äfven här uppfyllt fosterlandsvännernas hjertan med deltagande, och hänfört aiskillige med detta folk liktänkande män till den öfvertygelsen, att företaget väl vore värdt att omfattas, ej blott af Dalarne, utan ock af hela Sverige, då rikets frälsning ytterts berodde på Gustafs underbara räddning vid Utmeland. Man har också velat föreställa sig, att åt minnesvården, och en med dess astäckande möjligen förenad minnesfest ar 1860, borde gifvas en vidsträcktare och mera fosterländsk omsautnins. sullt värdig det stora föremålet och motsvarande dess verkliga betydelse såsom Svensk Anmodade af dessa män och lifvade för saken, hafva undertecknade, Dalarnes söner, ansett sig icke bättre kunna handla i enlighet med denna anmodan, och, vi våga hoppas, till framgång för saken, än då vi vädja till hvarje fosterlandsvän, för att söka gei nom frivilliga, om än aldrig så ringa gåfvor, erhålla de medel, som erfordras till uppförandet af ifrågavande minnesvård. Vi våga här vända oss, icke allenast till fosterlandets söner, utan äfven till dess döttrar, så mycket hellre, som minnet af den ädla qvinna, hvilken vid Utmeland blef medlet i Guds hand till Gustafs räddning, oskiljaktigt kommer, i ämnet för taflan, att tillhöra hans minnesvård, och för öfrigt otaliga exempel inom vårt fosterland vittna, hvad Svenska qvinnans frikostighet och arbetsflit förmå, då en verklig god sak talar till hennes hjerta. Vi skatta oss lycklige att kunna afsluta denna inbjudning till hela sos-erlandet, i Dalarnes namn, med tillkännagitvandet, att H K H. KronprinsenRegenten behagat gifva oss den nådiga försäkran, det Han med lifligaste intresse omfattar detta företag, och I vill till dess befrämjande medverka. I Stockholm den 12 Mars 1859. AC. LINDSTRÖM, A. V. NETZEL, llospr. och Kyrkoherde. Revisionssekreterare. SAM. GDENIUS, HAA RS