Syvem jag är? upprepade denne och föll i ett bemskti rskratt, fom warade flera minuter. Mig känner förföraren nog, om ban wet hwad Emilia nu heter. Store Gud! Ni fule wara . . . Smiliag man, swarade Georg med en skarpt ljudande röft. IJa, Emilias man, fom swurit att hämnas hennes wanåra eller föröfa antalat af dina brott med ännu ett annat mord. SHå, olydlige, gå ifrån mig! yttrade Henrif och gömda sitt ansigte i händerna. To ej det, fade den andre; denna dag är få god fom en annan för hämden. Jag har antagit er utmaning, jag stasl ej undandraga mig att stå mid hwad jag fagt. Si, upprepade Henrik med Hort. wändt ansigte, jag åf aldrig med Emilias man. DHet år en usling blott, fom ej får wid fina ord, swarade Georg. evifa godt! Min föresats är fattad, jog fan ej slass med er. Återtag denna förefats, ropade Georg. med tilltagande wärma; ty helig är min ed, att twinga er till en duell på lif och död.