Hämnden. (Ur en Swensk resandes dagbok.) (Foris. fr. föreg. N:o.) Medborgare! en sädan blodgerning har ännu aldrig warit begängen i denna stat; mitt urskuldande skall äfwen såtta wära efterkommande i ständ ott säga detsamma. Ja, jag skall urskulda mig, få omöjligt det ock nu förefaller mängen, — jag skall till och med, genom mitt förswar, sätta ev i tillfälle att sjelfwe bedöma karakte ren af mina förtalare, och sälunda ej blott afstudda mig nesan af denna ans flagelse, uton för mina landsmän äfwen upptäcka en, inom denna stafls område ingången, afskywärd och onaturlig före. ning emellan twå wareiser. Derrill bes höfwes endast twå ord, och då man i dag twungit mig att yttra dem, få hör ren: Det våftås, att jag förfört Emilia 3 Jag wådjar till bwarje redlig man att döma, om sädant år möjligt, då bon, denna samma Emilia , fom nu få mydet ömkas och bellagas, fom ibland