ter; en olyckiig hämd ande flög i mitt bröst, oh här på detta ställe, fe här, hwad jag för fem är sedan fxor! Med dessa ord upplyftade bon handen och petade på de i muren ristade fyra bokstäfwerno. Jag swor wid mina älskade föräldrars ewiga falighet, fortfor hon med en wild stämmo, jag swor wid Himmelen, oskul dens fristad, od wid Hetwetet, de tros losas hem — jag swor wid den Ecige — jag swor, att endast den man skulle ega min hand, fom bringar mig unders rättelse om Henrifs dåd. Georg behöll en flundå wsinad, efter denna hemsla derättelse, efter upprepandet af den rysliga eden. I hand bröst stridte nägra ögonblick olika fånflor; be dragna förhoppningar, färlef, hämtlyftnad, fjettrade hans tunga. Alla dessa få olitartade känslor upplöste fig fmåningom i en enda, och wildheten i hans blick tolkade redan för Emilia hang fraftiga beslut. Jnom twånne wedor, ifrån denna dag, woro Georg od Emuia förenade. Henrif lejde mid denna tid i fladen Frankfurt, der han nyligen hade besan fig, och ter han i lugn njöt huge