Norrländska Korrespondenten – 27 april 1859, sida 2

och lofwade honom, att tredje dagen dere efter mot afronen gifwa honom ert afgör rande swar, i den underjerdiska gången. Det är der, fom wår deränelse egentligen tager fin borjan. Jag upprepor ännu en gång, Yt: rade Emilia, betänk er wäl, innan ni fordrar of mig en bekännelse, fom kanske skall sätta bela er lefnadssällhet på srel. Ännu år tid att ryda er undan den ofärd, fom hotar den, hwars öron lyssna till mia sorgliga biftoria — ännu binder ingen ed er arm eller styras edra fieg of heliga löften. Flo, medan tid är, och fordra ej min kärlef, ty wägen till mit bjerta bär öfwer hatedrytande afgrunder. Den, som älskar jäsom jag, swarade Georg, bäfwar ej för döds ängor, då ban för inandas dem i den älskades grannskap, henner, fom han dyrkar, af gudar. Fordra af mig alla tänkbara uppoffringar — mitt lif, blott — blot jag får förut säga: Emillia ar minl Nårvål, få hör del utropade hon, efter att några ögorblid medlidsamt ha betraktat honom. Hon begynte derpå omtala, huru bon, uppmert i den full