Hämnden. (ur en Gwen? resandes dagbok.) (Foris. fr. föreg. N:o.) Han kände äfven att Emilia en gång warit förlofwad, men att förlofniagen blifwit bauten och att förtalande tungor yördee, fom sköto hela skulden på henne, och fom inswepte denna tilldragelse i ett fädant wörker, art mången byfte en twetydig tanfe om den unga flickan. Men fom ingen funde bemwifa benne något fel, och hennes föraldror dessutom njöto både aftnina och ansecnde i slaten, ogillades detta förtal af det mer upplysta folket, som oldrig nämnde hennes namn, ntan att tilläggo: den olyckligo! den beklagans-. wärdo! Emilias föräldrar föllo snart of fer för en båftig feber, och derifrän ferswårades hennes redan förut ingalunda lindriga swärmod. Anbud felades henne lifwäl ide, att med ett akta band förbins da sorgens får, efier föräldrarnes från. fälle; men hon förfaftade dem ihärdigt, och lefde blott, säsom det syntes, för fin