OO ea OR — I 0 2— ——— .—— c—k— — — — I.ar 2 — —— Ålekad Maka, Barn och Barnbarn, Nu han mogen var för skörden. Andetiden var ock redan Förebådad och snart inne Ännu dock ej ålderdomen Mäktat hade gubbens skuldra Emot jorden nederböja; Ty ännu med samma hållning, Som i mannaåldrens dagar, Såg man Veteranen vandra, Fast vid brädden utaf griften. Någon gång man än fick höra Honom uti Ilerrans gårdar, Ifrån läktaren deruppe, Hvarest himlens sångarfogel Byggt sitt bo, så skönt framlocka Orgelns underbara toner, Hvarmed han förmådde böja Den vid stoftet bundna anden Emot himlens ljusa höjder. Solen snart doek mera märkbart Sänkte sig i nedergången, Och utöfver gubbens anlet Dödens bleka färg sig bredde, och ur matta handen nedföll Vandringsstafven, att ej mera Af den trötte återtagas. Likt i nederbrunnen lampa Ån sig höjer, än sig sänker Flämtande den svaga lågan, Så hans lefnadsljus nu äfven Än för lifvet syntes kämpa, Tills den kalla dödens vindflägt Lifvets sista gnista släckte. Sof I ro! — Mee dagen varat, Långt på aftonstundens skymning, I det kall dig anförtroddes, Har du ordningsfullt dock verkat, Tills dig lifvets krafter sveko. Sof i ro från jordens sorger Och dess hastigt flydda fröjder! Ifrån lifvets bråk och äflan Och från tidens gunst och ogunst, Dess ogillanden och bifall, Hvile nu i frid den trötte! Hvad i skröplighet utsåddes, Skall i kraft väl uppstå åter. Uti Herranom förklarad, Må du nu uti det tempel, Som med händer ej är uppbygdt, Och till hvilket hvarje jordens Är för stoftets barn en förgård, Dig med de utvalde fröjda! I den stora tempelsalen Instäm nu i höga sången, Som der sjungs till Lambsens ära! Flickorna. (Efter HEINE.) I Hvad flickorna mig förargat ; Och plågat blå och blek, Den ena med sin kärlek, ; Den andra med hat och svek. I De hafva mitt vin förgiftat Och gjutit gift i min mat, Den ena med sin kärlek, Den andra med sitt hat. Dock den mig mest förargat Och plågat så innerlig, Hon bar mig aldrig hatat Och aldrig älskat mig. C—e. Hwarjehanda: Stoöld i stor skala. i Frän Hamburg skrifwes i ett bref: Den 4 Mars på aftonen arrefteradeg om dord på ängfartyget Coutcf of Lonedak en person, fom hade undanstuckit på fig en utomorpentlig mängd juveler oc guldutpper. Rörande motwerna till denna artesteting erfare8 följante: Den urtesterade år infödd preussare För flera år sedan I