Når friden bortrymmer Och mannens bekymmer Dig hinna — hwem stöder wäl dig? wem annat än den hulda qwinna om mada och fom älskarinna? Och trogen det löfte hon gaf, Hon förjer fom wård wid din graf Sen lugnt wid def hjerta du somnat utaf ooo oo 9 MN 8 MM me Om Och qwinnan i i norden Bäst lottad är worden: Hon mera än älska förstår! Fast qwinnan i söder Mer brinner och glöder, Ej är hon dock trofast som wår. Ty hon ännu sitt land fan wärna: En ny Christina Gyllenstjerna, Hon trotsar tyrannernas här, Och ån hon Valkyria år, Om wåldet wil krossa def hydda få får. Ett lefwe för henne! Ty lifligt wi känne Den sällhet hon lifwet beskär. Sitt hjerta hon lyde, Med blommor hon pryde Så festen, som mödans beswär. Och fostre hon åt wåra bygder Ett slägte, starkt i mod och dygder, På det att om twedrägtens brand Tänds åter på Swithiods strand, Det wåge sitt lif för att rädda sitt land! —ed—. Sedan denna fång blifwit utförd, afslöts festen ungefär wid midnatt. Stockholms Arbetareförenings fest firas des i dess lokal, n:o 18 Beridarbansgatan, som för tillfället war prydd med grönt, flaggor och de olika swenska prowinsernas wapensköldar. Fonden, som söreställde en alptrakt, war omfattad af olika nationers flaggor samt ornerad med trenne sköldar med namnen Engelbreht Wilhelm Tel och MWasbhington. Framför ta: larstolen fåg man äfwen trenne sköldar, Den mellersta innehållande namnet Adler: kreutz. Den för aftonen utsedde wärden, hr Thor, öppnade festen med en skål för 71809 ärs mån derwid han erinrade om dagens betydelse, hwarefter en för tillfället författad jång om regementsförändrins gen 18097, af J. G. Carlen, deklameraDeg. Skålar föreslogos derefter för mwårt nuwarande statsskicks utwedling i en fri sinnad och tidsenlig riftning af boftryderi konstförwandten Wallberg; för GCarl Auauft af br Änelius, hwilken erinrade om de egenskaper, som prydde den förtidigt hädangangne fursten, och de förhoppningar, fom swenska folfet wid honom fåftade, men fom hang bortgång lemnat hit: tills ouppfvlda, samt uppläste några för skålen författade verser; — för de mån, i alla tider och alla länder, hwilka wågat lif och blod för frihet och fosterland, bland hwilka särskildt omnämdes Engels brecht, Wilhelm Tell och Washington, af litteratören C. G. Uggla; samt slutligen af samme proponent en skål för Dde trenne skandinaviska staternas enhet, hwilken talaren framhöll såsom det säfraste mår: net för deras nationella tillwaro. Mellan skålarne deklamerades verser af pfeur donymerna Reinhold och Engebrecht, omwexlande med musik och sång af tre dubbel qwartett. Lokalen war nästan till trängsel öfwerfsull — man fan skatta de närwarande till minst 300 personer — och man wisade sig allmänt lifwad och hänförd af ändamålet med dagens firande. Äfven i åtskilliga andra kretsar hade man förenat sig wid bålen för att fira dagen. Så hade t. ex. sällskapet Enig bet och Frihet, bestående af Yngre handtwerkare och handtwerksarbetare, från fin a I SU . 0