första att fåglarne under den tid då de förnämligast skola fortplanta fitt slägte ide lemnas ostörda af de barbariska mennis skorna, om jag få må säga, utan får man beklagligtwis höra och fe, få snart wåren börjar nalkas och de oskyldiga fåglarna åf wen börja sjunga sitt lof til skaparens ära, att innebyggarena ifrån den 10 a 12 årige gossen intill den snart med grå hår mot grafwen lutande gubben, huru de från tidigt om morgonen intil fent på aftonen ifrigt sysselsätta fig med fina dels med knall och dels med flintlås före sedda lodbössor, då hus och stott-taflor äro föremål för de aflöpande kulorna för att wara säker om, att sedan under den följande herrliga wårnatten funna med säkerhet träffa de uti de stogrika fälten jublande och leklande ädla fåglarne. De tyckas haswa glömt det fom står i 5 Mosedoks 22: 6, der det heter: Om du råfar på mågen ett fågelbo på ena trå, eler på jordena med ungar eller med ägg och modren ligger på ungarna eller på äggen, få Rad du ide taga modren med ungarna. Wåra lagar, hwilka förbjuda wid vite af 5 rdr rmt får hwarje fågel, utom rofs fåglar, fom fälles emellan den 15 Mars och den 1:sta Augusti tyckes wara alldeles glömda eller med andra ord döde. Det andra fom i någon män äfwen torde hindra de ädla fåglarnes fortylant: ning, år onelligen de falla wårnätterna fom förskämma äggen. Allt detta år dock en smäsak att jemfö ra med det förderfliga bränwinet, fom. utmattar landets inbyggare både på penningar och arbetslust och som ändock trots lagarnes fordringar, hwilka förbjuda att in till lappmarfken förskaffa denna skadliga druyd, i en större skala hit införes. Detta för kropp och fjäl dödande gift, (branwinet) åstadkommer ide något godt, utan twertom år det en ledtråd iill laster och brott, galenskaper, förwillelser 9. m. d. för den swenska allmogen och hwad mera år det roder allt för många neder i graf wen uti fina halfwa dar och störtar måne ga, många fattiga själar brädftupa in i ewiaheten. ö ? Ob ändå fan man beklagligtwis få höra, att drinkaren kallor bränwinet för iwenfea helsowattnet. Jnga serdeles religiösa rörelser hafwa yppat fia hår, inga baptister, inga fevar ratister finnas, få att det år ingen strid hwarken i lära eller lefwerne. Wisst äro de några, fom haswa sken til gudaftighet, men försaka deg rätta haft — — — — SHalffekels-feften den 13 Mars. (Forts. och slut fr. föreg. n:r.) Slutligen föreslog hr erpeditionsfefreteraren G. CEederschiöld skålen för damerna. Wid denna ffål afsjöngs följande fång: Nordens qwinnor. Melodi: Kristallen den fina etc. IV fester fom denna Så lifligt wi känna Wår fröjd i i att helga en fåt t qwinnan, den blida, Som står wid wår sida, Ett önskningens ljufwaste mål. Ty hon uti wårt hjerta ammar Den eld, hwarfrån wårt mod härstammar, Och utan dess kärlek, dess tröst Blir dystert och ödsligt wårt bröst, Och handlingens kraft qwäfs af saknadens röst! —n3urt 2—5— den wårdar, den ömma, e känslor, som drömma J barnets nyss waknade själ; Och hon lägger grunden Til manna förbunden, Som wärna ett fosterlands wil. — Af henne wi att älska lära Wårt modersmål och fådrens ära, Och hielten, som ådel och stor J minnet och häfderna bor, Fick storhetens grund uti arf af min mor! Maår An DAona gaunder ——— ——— ——— — —