Norrländska Korrespondenten – 20 april 1859, sida 3

morgon od afton. Han har sagt fig ön: ffa detta få mydet. Fa, fade Anna, han har skäl att klaga öfwer mig, i detta fom annat, Jag har aldrig kunnat tåla att höra lä sas högt, hwarken Bibeln eller andra böcker; jag har så mycken hufwudwärk, och så mycket att göra i hushållet, och annat arbete och sträf — hwad jag har warit elak! Om ni wille komma oftare hit och räda mig, skulle jag försöka att lära råtta mwägen. Maria Carlsson lofwade att snart foms ma igen men tog nu farwäl. — Solen går just nu ned, fade hon, och det är tid för de fåra barnen att komma in, innan daggen faller. RNi har wisat mig mycken godphet, fade Anna, rådande henne handen. ÅJag bar aldrig förr tänkt härpå; jag är en swag stackare; måtte Gud förbarma fig öfwer mig. vMåtte ni lära känna Jesu hjertelag, och genom Honom föfa all:, fade Mas ria Carlsson. Nilsson wisste att jag gick hit, tillade hon i det hon skulle gå; pan bar stannat hos min gode man hela tiden. (Forts.)