Norrländska Korrespondenten – 20 april 1859, sida 3

barnens egna onda lynnen och anlag; huru de wid äldre är, med sina otämda och nyäfulla lynnen, wilja kasta utaf det odrägliga oket af en sädan wred behand ling, och rusa ut i werlden för att söka frihet oc sällhet. De drifwas då bof stafligen från hemmen, af fina oförnuftiga föräldrar, för att söka ro och nöje annorstädes. Anna Nilsson fortfor att bittert gräta; hennes wän tröstade henne ömt, oc föfte att wända hennes blick på Frälsaren. Söf Jesus flitigare i Hand ord, fade bon; 7Han fan hela of; Han har dött för syndare, och wi finna der de flaras ste, ljufwaste löften derpå, att Han will taga på fig allt wårt bekywmer, utan undantag, och göra of ewigt saliga, om mi tro på Honom. O, huru beswärligt, huru huldt oc ömt mot den brottsliga, fallna menniskan, war ide Hans lif på jorden! Och Han är lika färdig att öm ma för wår nöd nu, fom Han då mar. Nilsfon bar ofta läst Bibeln med min man och mig, på sednare tiden, fortfor Maria Carlsson. Hmwad det mor re för en lyda, om ban kunde få läsa Iden högt i sitt eget hus, med de fina,