Norrländska Korrespondenten – 20 april 1859, sida 2

der jag er innerligen. Lät mig bedja er som en wän, med djupt deltagande för er wälfärd, bäde här i werlden och i den instundande ewigheten, att ide län: are falla denna er synd ett litet fel, utan söka att finna bot derför. Synd? utbrast Anna, något förfärad af Maria Carlssons allwarliga tilltal, lhwem i all werlden har kallat dåligt lynne en fond förr? Gydg ord säger oss att det werkligen år en fynd, swarade Maria Carlsson. Hon tog en wacker, wål indunden bibel, fom låg på en hylla, wäl dammad, och högt wärderad af Anna fom en prydnad; men aldrig öppnad oftare ån wid födels fe. eller döpelsedagar, då barnens namn der inskrefwos. Ingen annan bibel fanns heller i huset. Maria Carlsson fann snart de spräk hon sökte, och läste upp för Anna. En otålig menniska gör galen ting; men en försigtig batar Det. Ett mjukt swar filar wrede; men ett härdt ord kommer harm åstad. En tålig man är bättre än en stark; och den som råder sitt finne, är bättre än den fom städse minner. Om någon ibland eder låter fig tyda, att han tjenar Gudi, och