Norrländska Korrespondenten – 20 april 1859, sida 2

Anna Nilsson, eller Små fel. (Forts. fr. föreg. n:r.) nNi måtte wäl aldrig wilja påstå, att jag ide älstar mina barn? utbrost Anna, och hennes crede började att koka; mins fann, jag sliter ut mig til kropp och själ för art arbeta för dem, morgon, middag od qwåll — foka, laga och strafwa för dem. Jag wet allt detta, swarade Maria Carlsson. Få mödrar göra få mycket som ni gör för dem i detta fall; men stackars små kråäk, de funna ide känna och försiå det ännu. Ad, bur mycket ut rättar ide en huld blid och ett godt ord bog dem! De behöfwa uppmuntran; de ha fina fel; och en del af en moders pligt år att utofwa tålamod. Huru ofta gör ett litet godt råd, gifwet i kärlek, dem mer notta, och rättar bättre deras fel, än den swåroste bestraffning, de wredaste bdannor. Försök der sättet mer, det bes