Norrländska Korrespondenten – 16 april 1859, sida 2

— pwarpå hon genast begaf sig til Anna Nilsson, som ofwan är berättadt. Jag hoppas mor Nilsson mår bra, fade hon wänligt, då hon inträdde; och de kära små barnen, bur får det till med dem? bra, hoppos jag? hwad de wåra fort! fade Hon, tagande hwar Och en i hand, — jag tyder det är blott några dagar sedan lilla Carl låg i wages gan. Anna, fom ide kunde wara trumpen mot Maria Carlsson, utan låt wecken och rynkorna i sitt ansigte få fmåningom slåta ut fig, bad med ett småleende mor Carlsfon wara wälkommen. Pehr blir wal ledsen att han ide war hemma nu, fade hon, — men han går nu ut nåftan ywarenda afton — hwart, det wet jag inte, — förmodligen til frogen — ty hin fäger altrig hwar han går. uaf had skäl tror uor Nusson fit frågade hennes grannhusttu Nusjon förefaller mia ganska ordentlig; han flös sar wäl ej bort fin arbeteför tjenst, hops pas jag. Åp nej, det fan jag inte säga om hor now, han fommer bem hwar lördag med shwad han förtjenor, få pass der är —