Norrländska Korrespondenten – 16 april 1859, sida 2

Maria Carlssen kände fin grannhustrus sinnelag ganstå noga. Hon högalftade Aana Nileson fom en hushällsaktig och flitig watmoter, fom kunde få en rikeda ler att räcka nycket längre än annat folf, och det smärtade benne djupt, att hon åndå genom sitt elaka lynne hade buife wit en bane för sia familjs sällhet, och nästan ett ordspråk i hela grannskapet. pehr Nusson hade ofta funnit wågen till Maria Carlssors hus, och i förtroen de talut til henne om Annas swåra satt. Deesa samtal, blandade med goda rad till honom, bade werkat så mydet, att ban hade upphört med att swara Anna owanligt; och de hafliga eder, han fordom urnotte emot henne, hade nu audeles tyfts nat. Äwen denna afton Hade han gått uu Maria Carlsons bus, oc funnit hens ne och hennes man siillhet betraktande Guds ord tillsamman, efter dagens flus sade arbete. Wid hans förnyade ligan fade Morta Carloson: Jag har riktigt lut oc jun i afton göra er husiru ett beföts ju, ullate hon, i det bon fastade på fig en fåarml i torjta bat, — Hwemn wet, om ide, genom Guts nad, ett od eler twa uf mig kunde göra nagot godt