Norrländska Korrespondenten – 16 april 1859, sida 2

Anna Nilsson, eller Små fel. (Forts. fr. föreg. n:r.) pehr Nilsson endast suckode, to detta Hade han redan få ofta bört; och han wisste bättre ån att han skulle wågat falla fin lila gosse till bords; bon wiste af erfarenhet att detta endau stulle öfat flormen, och dragit den öfwer bans eget hufwud. Derför swåljde han fin måltid i förfta hast under tyftnod, och gick ut sa snort det wor gjort. Anna hade knappt slutat att gifwo Maria och Carl deras mar för fig, och dukat af bordet, förrän hennes grarnhusiru, Maria Cartsson, fom in. Bada woro gifta med dugliga arbetare, bada woro arbetssamma, svarsamma q rinner fom höllo god ordning sina bus. Men ingenting funde wara mer motsatt, än. deras uiseente. Anna Nusson säg blet och mager u, hennes ansigte hade djupa faror, od) hennes panna war fom wan. ligt oyster; men henacs grannhustrus an.